NSF-ledare nedslagen i anknytning till Pride-paraden

07.08.05 | AFA Stockholm

Lördagen den fjärde augusti konfronterades NSF:s miniführer Rickard Ekman våldsamt efter det att han och två andra nazister varit vid Pride-paraden. Dessutom jagades ytterligare tre nazister bort från paraden något tidigare, och under kvällen konfronterades fem homofober med lyckat resultat utanför Pride-området.

Det är en sorg att se att en organisation som Nationalsocialistisk [sic!] Front idag existerar, och det är en sorg att det finns folk som ger sig på människor på grund av deras sexuella läggning.

Vad är det med nazisterna och med nazism egentligen? Det måste vara jobbigt. Det är ju så få personer som är icke-socialistiska, icke-feministiska, icke-muslimska, icke-judiska, heterosexuella etniska svenskar - fienden finns ju överallt! Det måste vara jobbigt att vara nazist, och det skall det också vara. Rickard Ekman, den pinsamma "ledaren" i Stockholm, fick det idag extra jobbigt då han var tvungen att uppsöka sjukhuset. Förhoppningsvis kommer det reaktionära homofob-aset inte våga visa sig vid Pride igen.

Reaktionärer reagerar på kraven om jämställdhet, de är försvarare av lag och ordning där lagen är skriven i romantikens tecken. Där finns inga homosexuella, där lever inte handikappade, behövande eller utstötta. Kvinnans plats är vid spisen, och de enda kvinnor som finns är sådana som trivs med sin situation. Och nazisternas medel för att uppnå deras idealsamhälle är att helt enkelt plocka bort alla oönskade element och tvinga fram ett nazistiskt samhälle. Inte helt otippat är våld sonika centralt för nazister, vilket gör att våld mot dem ofta är ett effektivt medel. Men nazisterna är inte de enda reaktionärerna, vare sig historiskt eller idag. Det är inte svart eller vitt, många reaktionära, sexistiska och homofobiska element och krafter är inte nazister. Polisen och politiken vimlar av reaktionärer, både på ett individuellt och på ett organiserat plan. "Rättsamhället" är inte alltid så rättvist...

Men världen omkring nazisterna faller samman, fler och fler röster hörs för jämlikhet mellan könen, jämlikhet mellan människor med olika sexuella läggningar och människor från andra länder. Röster höjs för att eftersom vi alla är människor, så har vi alla samma rättigheter. Det är någonting vi socialister till fullo håller med om, men nazisterna blir rädda. Pride skrämmer dem.

Vi bör dock inte, som liberalerna gör, ta dessa uttryck som tecken på att världen ständigt går mot en bättre värld. Så blinda och historielösa skall vi inte vara, men våra röster gör sig allt som oftast hörda. Bara för att Pride finns betyder till exempel inte att homofobi inte existerar, vilket inte minst nazisterna visar med uppenbar tydlighet.

Det är mot vår vilja som Sveriges vidriga flyktingpolitik förs, mot vår vilja som löneskillnader mellan könen är så stora, och det är mot vår vilja som homosexuella diskrimineras och stigmatiseras så till den grad att de ofta inte ens vågar vara öppna med sin sexualitet. Vi är aktionen emot status quo, emot reaktionen. Allting vi har fått eller uppnått har vi fått kämpa för!

Vi är socialister, och som socialister är vi övertygade om att alla framsteg måste göras med kamp - vi kommer inte att få någonting gratis. Som socialister är vi inte bara medvetna om att arbetarklassen exploateras dagligen och världen över, utan vi är dessutom övertygade om att kapitalismen har en på oss splittrande och stratifierande verkan.

Vill vi kämpa mot kapitalismen måste arbetarklassen vara enad och för att vara det kan intolerans inte tolereras, men om vi ska kämpa mot intolerans måste i förlängningen kapitalismen besegras! Därför går antifascism, feminism och kamp mot homofobi hand i hand med klasskamp!


-- Antifascistisk Aktion Stockholm

Tillbaka

Copyleft 2007-2008 antifa.se
Disclaimer